Den metalliska rösten i högtalaren

NJURMÄNNEN featuring Rotten Beak

Rotten Beaks historia börjar egentligen långt innan bandet började ruttna, eftersom det hela är en fortsättning på avantgarde-synt-rock-popbandet Njurmännen. Övergången skedde gradvis och obemärkt för vissa, påtagligt för andra; vissa NM-fans beklagade den nya stilen och själva beklagade de att de skulle behöva kopplas samman med "synt"-genren flera år efter metamorfosen. Nåväl, det här är länge sedan men låt oss börja från början:

I LINKÖPING

Den metalliska rösten i högtalaren

Njurmännens historia började mer abrupt. Egentligen var väl också NM en fortsättning på det tidigare bandet Mer Kött [1] (1981-83), som existerade i flera olika upplagor. Sommaren 1983 var dock endast Magnus Axelsson och Anders Göransson kvar och de gjorde då en tämligen experimentell sista spelning på en utomhusgala i en skidbacke i Linköping. Förutom NMs senare undergroundhit Your Eyes framfördes förmodligen plågsamma kompositioner med tungsinta poem som illustrationer. Göranssons äldre bror Håkan (fd Sensations [2] , Paradogx [3] ) mixade, vilket han för övrigt brukade göra. Efter detta bestämde de sig för att lägga ner bandet och bilda ett nytt tillsammans med Johan Lindén (fd Gamlåda [4] ). Detta skedde den 23:e september 1983 i Linköping. Åtskilliga namnförslag gicks igenom utan att de kunde bestämma sig. Till slut återstod tre olika och ett av dessa var Djurmännen [5] , när Stefan Karlsson [6] (Att Mörda en Överordnad) fick höra det föreslog han istället Njurmännen – och så fick det bli!

NM livedebuterade i början av 1984 i Norrköping, då hade också bandet utökats till en kvartett med den sporadiske medlemmen Bo Davidsson (fd Sensations, Paradogx). På våren gjordes den första studioinspelningen – som trio – i det Göranssonska föräldrahemmets källare, medelst en fyrkanals portastudio. Detta resulterade i kassetten Vem är Pavul? (1984). Den utmärks av enkla men starka låtar, ofta kryddade med olika ljud från band de lånat av Paradogx; exempelvis är det ett lärksolo på en låt, visentbröl på en annan och så vidare. Omslaget pryds av en skäggig man som kränger runt ett videokamerastativ. Förmodligen är bilden klippt ur någon instruktionsskrift för videofilmande. Denna antiestetik är ganska genomgående för NMs omslag. På inviket är låttitlarna skrivna med skrivmaskin, och information om inspelningen står på viket under ryggen. Denna är ganska knapphändig och meddelar endast att kassetten är inspelad påsken 1984 i en källare, och att den är producerad och ingengjord [7] av NM.

Kassetten inleds med den relativt långa och monotona [8] Your Eyes, som är medvetet gjord i ”syntpop”-stil. Texten är också av klassiskt tuggummipopsnitt. Den följs av Cinq Semaines en Ballon, där Axelsson viskar fram texten på franska mellan melodiavsnitten. Mitt på första sidan ligger titellåten Pavul, en lite tuffare låt, där ratten på rytmboxen vrids om till tretakt på refrängen. Texten är skriven av medlemmarna ihop, vilket var ganska vanligt, och behandlar bland annat resande och inåtvändhet, Lindén sjunger. Jan Altsjö är gästartist och spelar ett utmärkt gitarrsolo i rockstil. På detta följer Blå Måndag [9] , en ganska lättsam poplåt, och sist på sidan den lite mer intrikata Blod och Asfalt, där en drömartad tankegång i texten väver in framfarandet på vägar som NM så ofta återkommer till. Båda dessa låtar sjungs av Axelsson.

Andra sidan är mörkare i tonen och börjar med den långa, tunga och skräpiga Cold Meat Industry [10] med en monoton basslinga och överstyrda trumljud. Göransson vrålar fram texten, och Lindén spelar trummor. Axelsson och Göransson spelar unisona saxofonstämmor, vilket inte så lite bidrar till låtens tyngd. Därefter sjunger Göransson Deka Dans i tritonusskala med en kryptiskt larvig text om svarta riter. Ett instrumentalt stycke följer, med klockspel på halva hastigheten, titulerad Niklas Holm i Polen. [11] Sist ut är Thiudinassus [12] med obehagliga djurläten i låtens inledning och texten framväst på tyska.

Strax efter detta medverkade NM på Love Live i Linköping, arrangerat av kulturföreningen SIC – med bland andra Ulf Kihlberg [13] , Bobo Wieslander [14] och Kenneth Forslund [15] i spetsen – i dåvarande Folkets Hus. Detta var första gången Wieslander – som festivalens ljudansvarige – mixade bandet. Under tredagarsfestivalen medverkade också en hel del artister från Göteborg, bland andra DNA [16] och Johni Paikun [17] .

[1] Mer Kött bildades av Axelsson och Göransson då de började i samma gymnasieklass hösten 1981. De bildade även bandet Mer Lös Jazz, vilket Lindén senare propagerade för att NM skulle kallas. Banden var mycket experimentella och fungerade på lös basis. Mer Kött existerade först parallellt med Axelssons dåvarande band Bubblorna – som innehöll delvis samma folk som de tidigare Mackt och Maja, det vill säga Jan Altsjö, Erik Sörman och Göran Trangius. Efter hand tog Mer Kött över i betydelse framför Bubblorna vilka upplöstes, och blev då en mer egentlig grupp. Övriga medlemmar var bland annat Joachim Björk (fd Blitzen, Tangokliniken), Johan Carlsson (fd Tangokliniken, senare Johan och Jouni), Altsjö, Lasse Möldener, Curt Stark osv. Ett tag var även Fredrik Wadström och Patrik Lundström knutna till gruppen (båda fd Tyst Minut, Levardiff PJ). På en konsert medverkade dessutom Louise Hoffsten på trummor och munspel.

[2] Sensations existerade under det sena 70-talet i Linköping och började som Allan Right On and the Sensations. De spelade en slags kantig, utflippad, delvis krautinspirerad rock, med Allan Östryds poem som sammanhållning. Så småningom lämnade dock Östryd gruppen och ersattes av spanjoren Juan Segura, varvid musiken drogs mer och mer åt reggaehållet. Bandet kallade sig då för enbart Sensations. Övriga medlemmar var Bo Davidsson (gitarr), Lars Auby (bas), Håkan Göransson (trummor), Lars Sandin (fd Stogley Blues Band, gitarr) och Torbjörn Anstérus (percussion). Sandin slutade då bandet ändrade stil och ersattes av Anstérus.

[3] Kärnan i Paradogx var H. Göransson, Davidsson och Auby. De gjorde experimentell musik, delvis ren elektronmusik då flera av medlemmarna gått kurser i elektronmusikkomposition på Biskops Arnö. Axelsson och Göransson bevistade en tillställning på landet utanför Linköping, förmodligen försommaren 1982, då Paradogx framförde musik i en körsbärsdunge. Gruppen satt inträngda i familjen Göranssons Saab 95 och mixade band och spelade gitarr och synthesizer – eller snarare effekter. Det här framträdandet gjorde förmodligen ett visst intryck på Axelsson och Göransson vid tidpunkten. Paradogx uppträdde också vid något tillfälle på Arbis i Linköping, då de framförde en mer "klassisk" elektronmusik i fyra kanaler. Vid detta tillfälle deltog även Anstérus med en komposition.Våren 2007 återupptog Paradogx verksamheten, efter 25 år!

[4] Gamlåda existerade samtidigt med Mer Kött och bestod av Anders Mobjörk (gitarr, sång osv), Johan Lindén (bas osv) och Björn Stenport (trummor), samtliga från Vidingsjötrakten i Linköping. De spelade ofta på samma konserter som Mer Kött och medlemmarna i banden umgicks en hel del.

[5] Ett tema som kommer igen på låten Muinark Lobarap från den andra kassetten.

[6] Karlsson är en kompis som tillhörde punkkretsen i Linköping. Han skulle senare ansluta sig till NM, där hans främsta insatser var sång på rockigare låtar.

[7] Termen är en hemmagjord sammansättning av ingenjör och gjord. Många har under åren undrat över dess betydelse, och har uttalat det på de mest skiftande sätt.

[8] Då Göransson satt hemma vid flygeln och filade på låten tröttnade hans far vid ett tillfälle på det monotona hamrandet och undrade vad det var för slaviska danser som framfördes.

[9] Om titeln syftar på måndagen i påskveckan eller om det bara är en respektlös hänvisning till den då nyligen utgivna Blue Monday med New Order får vara osagt.

[10] Titeln är tagen från en b-skräckfilm några av medlemmarna sett ett tag tidigare; teman från den återfinns även i texten. Senare kom Roger Karmanik att använda namnet på sitt skivbolag.

[11] Holm är journalist från Linköping som var i Polen vid denna tid, där han blev kastad i fängelse då han hade trycksaksutrustning med sig. Strax efter NMs utgivning av kassetten började Axelsson, och något senare även Göransson, jobba i ett videoprojekt lett av Holm.

[12] Titeln är gotiska och betyder "rike".

[13] Ulf Kihlberg var en från Linköping bördig konstnär som senare flyttade till Göteborg. Han reste flera gånger till Indien, där han också avled vid 90-talets mitt.

[14] Bobo Wieslander kommer ursprungligen från Stockholm, men hade varit inblandad i Linköpings musikliv sedan länge. Framför allt är han en duktig ljudtekniker och brukade mixa diverse band live.

[15] Kenneth Forslund har egentligen aldrig spelat själv, med undantag av en del bas i sin ungdom. Däremot har han ofta drivit projekt som har haft med musik att göra. I början av 90-talet startade han skivbolaget Blind Dog Records och i mitten av decenniet Steam Engine Studios i Norrköping.

[16] DNA gjorde ett vansinnesframträdande, då de fyllde hela scenen i Folkets Hus B-sal med tidningspapper, samtidigt som de slipade på plåtar med slipmaskin osv framför. Forslund har senare berättat att han satt som på nålar då de började använda blåslampa också! DNA bestod av Stefan Karlsson (från Göteborg), Zbigniew Karkowski samt Johan Nordlund.

[17] Paikun var homosexuell och jude, med skägg och korkskruvslockar. Vid ett tillfälle överraskade han Göransson med att tafsa honom i stjärten utanför Folkets Hus. Då Göransson vände sig om för att se vad som stod på, såg han en ivrigt fnittrande Paikun med armen runt någon ung man i kvinnokläder. "Agape" gick de ständigt runt och sa till alla.

[1] Mer Kött bildades av Axelsson och Göransson då de började i samma gymnasieklass hösten 1981. De bildade även bandet Mer Lös Jazz, vilket Lindén senare propagerade för att NM skulle kallas. Banden var mycket experimentella och fungerade på lös basis. Mer Kött existerade först parallellt med Axelssons dåvarande band Bubblorna – som innehöll delvis samma folk som de tidigare Mackt och Maja, det vill säga Jan Altsjö, Erik Sörman och Göran Trangius. Efter hand tog Mer Kött över i betydelse framför Bubblorna vilka upplöstes, och blev då en mer egentlig grupp. Övriga medlemmar var bland annat Joachim Björk (fd Blitzen, Tangokliniken), Johan Carlsson (fd Tangokliniken, senare Johan och Jouni), Altsjö, Lasse Möldener, Curt Stark osv. Ett tag var även Fredrik Wadström och Patrik Lundström knutna till gruppen (båda fd Tyst Minut, Levardiff PJ). På en konsert medverkade dessutom Louise Hoffsten på trummor och munspel.

[2] Sensations existerade under det sena 70-talet i Linköping och började som Allan Right On and the Sensations. De spelade en slags kantig, utflippad, delvis krautinspirerad rock, med Allan Östryds poem som sammanhållning. Så småningom lämnade dock Östryd gruppen och ersattes av spanjoren Juan Segura, varvid musiken drogs mer och mer åt reggaehållet. Bandet kallade sig då för enbart Sensations. Övriga medlemmar var Bo Davidsson (gitarr), Lars Auby (bas), Håkan Göransson (trummor), Lars Sandin (fd Stogley Blues Band, gitarr) och Torbjörn Anstérus (percussion). Sandin slutade då bandet ändrade stil och ersattes av Anstérus.

[3] Kärnan i Paradogx var H. Göransson, Davidsson och Auby. De gjorde experimentell musik, delvis ren elektronmusik då flera av medlemmarna gått kurser i elektronmusikkomposition på Biskops Arnö. Axelsson och Göransson bevistade en tillställning på landet utanför Linköping, förmodligen försommaren 1982, då Paradogx framförde musik i en körsbärsdunge. Gruppen satt inträngda i familjen Göranssons Saab 95 och mixade band och spelade gitarr och synthesizer – eller snarare effekter. Det här framträdandet gjorde förmodligen ett visst intryck på Axelsson och Göransson vid tidpunkten. Paradogx uppträdde också vid något tillfälle på Arbis i Linköping, då de framförde en mer "klassisk" elektronmusik i fyra kanaler. Vid detta tillfälle deltog även Anstérus med en komposition.Våren 2007 återupptog Paradogx verksamheten, efter 25 år!

[4] Gamlåda existerade samtidigt med Mer Kött och bestod av Anders Mobjörk (gitarr, sång osv), Johan Lindén (bas osv) och Björn Stenport (trummor), samtliga från Vidingsjötrakten i Linköping. De spelade ofta på samma konserter som Mer Kött och medlemmarna i banden umgicks en hel del.

[5] Ett tema som kommer igen på låten Muinark Lobarap från den andra kassetten.

[6] Karlsson är en kompis som tillhörde punkkretsen i Linköping. Han skulle senare ansluta sig till NM, där hans främsta insatser var sång på rockigare låtar.

[7] Termen är en hemmagjord sammansättning av ingenjör och gjord. Många har under åren undrat över dess betydelse, och har uttalat det på de mest skiftande sätt.

[8] Då Göransson satt hemma vid flygeln och filade på låten tröttnade hans far vid ett tillfälle på det monotona hamrandet och undrade vad det var för slaviska danser som framfördes.

[9] Om titeln syftar på måndagen i påskveckan eller om det bara är en respektlös hänvisning till den då nyligen utgivna Blue Monday med New Order får vara osagt.

[10] Titeln är tagen från en b-skräckfilm några av medlemmarna sett ett tag tidigare; teman från den återfinns även i texten. Senare kom Roger Karmanik att använda namnet på sitt skivbolag.

[11] Holm är journalist från Linköping som var i Polen vid denna tid, där han blev kastad i fängelse då han hade trycksaksutrustning med sig. Strax efter NMs utgivning av kassetten började Axelsson, och något senare även Göransson, jobba i ett videoprojekt lett av Holm.

[12] Titeln är gotiska och betyder "rike".

[13] Ulf Kihlberg var en från Linköping bördig konstnär som senare flyttade till Göteborg. Han reste flera gånger till Indien, där han också avled vid 90-talets mitt.

[14] Bobo Wieslander kommer ursprungligen från Stockholm, men hade varit inblandad i Linköpings musikliv sedan länge. Framför allt är han en duktig ljudtekniker och brukade mixa diverse band live.

[15] Kenneth Forslund har egentligen aldrig spelat själv, med undantag av en del bas i sin ungdom. Däremot har han ofta drivit projekt som har haft med musik att göra. I början av 90-talet startade han skivbolaget Blind Dog Records och i mitten av decenniet Steam Engine Studios i Norrköping.

[16] DNA gjorde ett vansinnesframträdande, då de fyllde hela scenen i Folkets Hus B-sal med tidningspapper, samtidigt som de slipade på plåtar med slipmaskin osv framför. Forslund har senare berättat att han satt som på nålar då de började använda blåslampa också! DNA bestod av Stefan Karlsson (från Göteborg), Zbigniew Karkowski samt Johan Nordlund.

[17] Paikun var homosexuell och jude, med skägg och korkskruvslockar. Vid ett tillfälle överraskade han Göransson med att tafsa honom i stjärten utanför Folkets Hus. Då Göransson vände sig om för att se vad som stod på, såg han en ivrigt fnittrande Paikun med armen runt någon ung man i kvinnokläder. "Agape" gick de ständigt runt och sa till alla.