Gömda källare under gator av stål

Njurmännen spelade under den här perioden en enkel, men stundtals tämligen experimentell syntpop. Utrustningen bestod bland annat av en MS-10 synthesizer, som hade hängt med sedan Mer Kötts dagar, en DR-55 trummaskin, elbas samt ett trumset utan cymbaler. Vid ett tillfälle uppträdde de dock playback. Det var på det märkliga musikkaféet Big Bang [18] i centrala Linköping; bandet hade uttryckligen sagt till om vissa speciella kontakter de behövde för att kunna koppla in sin utrustning i ljudanläggningen, vilka naturligtvis inte fanns då de kom dit för att förbereda spelningen. I protest mimade bandet på larv till sin egen nyligen utgivna kassett, vilket arrangörerna tyckte var jättebra och ”roligt att det löste sig ändå”.

Senare samma år kom den ovan nämnde Stefan Karlsson (fd Att Mörda en Överordnad) med i bandet och NM gjorde fyra spelningar med denna sättning – den sista under en industrimusikfestival på Kulturhuset i Stockholm, vilken arrangerades av bland andra Lars Larsson [19] (En Halvkokt i Folie [20] ). Andra medverkande var till exempel Swedish Nature, som Larsson presenterade som lille Roger [21] . Larsson gav dessutom ut fanzinet Flåskpåle på 80-talet, som gjorde en av de första nationella intervjuerna med NM (nr. 23, 1984). [22] Under den här perioden utvecklade bandet en ganska rockig ljudbild med livetrummor och elbas, dessutom hade de bytt upp sig och skaffat en DR-110 trummaskin. Detta kan höras på den tredje kassetten Fejmert Betong Aktivator – Reliker (1985) som även innehåller de låtar som blev över från första studioinspelningen 1984.

Första sidan är mestadels inspelad i studio och inleds med Your Money, [23] som så ofta med en nonsenstext, i detta fall framförd av Lindén. Rytmen utgörs av pukstock mot brandsläckare. Det Elektriska Badrummet som kommer därnäst, är uppdelad i en instrumental version, med både Axelsson och Göransson på sax, och en läst version, där en vän till bandet – Lene Jensen – läser texten. Detta upptogs på en rullbandspelare, varefter gruppen gjorde en bandslinga av talet. Texten är en autentisk beskrivning av skådespelerskan Victoria Principals badrum. Efter den kommer ännu en lättsam låt som har en underlig text med kvasiepiska dimensioner: Livet vid Floden handlar om en evighetslång flod och vad som skulle kunna ske där. [24] Dalgång är också en mer stillsam låt, men med en betydligt mer anspråkslös text; mer naturromantisk eller -poetisk, något som Göransson kan ha en viss förkärlek för. Sedan följer tidiga versioner av Thiudinassus och Blod och Asfalt. Och därefter She´s Good Guy, med Humphrey Bogarts röst; detta var långt innan någon annan än Mike Oldfield eller Peter Gabriel hade en sampler, så rösten var först redigerad på kassettband för att sedan läggas på vid inspelningen. Sidan avslutas med två lugnare låtar, först Jazzflickorna med Axelsson på sång och Göransson på altsax och sedan Känner mej, där Göransson försöker beskriva en mycket märklig känsla.

Fejmert Betong Aktivator [25] inleder livesidan. Denna musikaliskt tunga låt försågs med en likaledes tung text, återigen med kvasiepiska dimensioner, framförd av Göransson med Axelsson som klämmer i på refrängen. Därefter följer Världens Elakaste Fisk [26] , som handlar om bröderna Lindéns fisk vilken de brukade leka med på golvet! [27] Själva låten är ganska rockig, Göransson spelade trummor på den här och både han och Axelsson sjunger. Vampyrer är en tidig NM-låt där Axelsson visar att han har röstresurser då han skriker efter blod. Den här versionen är inspelad i NMs första replokal i den gamla nerlagda busscentralen i Linköping. [28] Efter den vokala versionen av det Elektriska Badrummet kommer ännu en Niklas Holmlåt. Det här är en liveversion av Niklas Holm i Polen. En tung men ganska tråkig liveversion av Your Eyes följer och sedan en lätt omgjord Stoogeslåt, 1984. [29] Sista låten på kassetten – AMÖ – är uppkallad efter Karlssons tidigare grupp och är en ganska märklig låt om bland annat tåg, där Göransson sjunger versen samtidigt som han spelar trummor medan Axelsson spelar saxofon och sedan sjunger refrängen.

Kassettens omslag är en historia för sig. Fotot där gruppen poserar framför FBA togs av Per Etzell, som var chaufför då de åkte till Stockholm för att vara med på Kulturhusarrangemanget, [30] och var tänkt som kassettomslag redan från början. Det tog dock lång tid att få i ordning bilden, så Peter Andersson [31] gjorde ett kollage, ”Njurmännen går på bal”, som användes till de första exemplaren. Detta kollage fanns sedan med som uppvik på de senare utgåvorna. Till slut fick dock NM hjälp av Erik Sörman (fd Bubblorna) att rastrera fotot, så att det gick att köra i en kopiator. Vid den här tiden hade ju bandets sättning dock ändrats varför Göransson använde sig av den gamla stalinistiska konsten att retuschera, för att på så sätt trolla bort Karlsson från bilden. [32] Precis som tidigare kassetter står låttitlar på inviket och information om inspelningarna på viket under ryggen, denna gång skrivet för hand. Dessutom är det information om själva omslaget på den av Andersson gjorda baksidan, dvs en del av det som omtalats ovan.

[18] Kaféet drevs av ett medelålders par utan någon större kontakt med verkligheten och försökte, åtminstone till en början, ha en ungdomsprägel. Man fick en känsla av privat ungdomsgård.

[19] Lars Larsson är ursprungligen från Örebro, men var bosatt i Stockholm redan vid denna tid. NM lärde känna honom genom Jörgen Rönn som flyttat från Stockholm till Linköping under Mer Kött-eran. Rönn var medlem i En 1/2-kokt i Folie.

[20] NM har vid ett flertal tillfällen samarbetat med Lars Larssons grupp En 1/2-kokt i Folie från Stockholm, tidigare Örebro. De har arrangerat konserter i sina respektive städer där båda banden har spelat. En 1/2-kokt har nog haft en än mer varierad sammansättning än NM, men gruppen har alltid varit centrerad kring Larsson.

[21] Roger Karmanik tillhör landets verkliga industrikärna. Helt svartklädd stod han på scenen med sin utrustning då Larsson kommer upp för att presentera honom. Larsson lägger armen runt hans axlar och säger "Här har vi lille Roger…" Karmanik släppte sedan namnet Swedish Nature och använde Lille Roger istället under ett flertal år.

[22] Flåskpåle började med nummer 20 och gick nedåt. Vid nummer fjorton tröttnade utgivarna och bestämde sig för att lägga ner tidningen och göra ett sista nummer: nummer 23.

[23] Enligt omslaget i alla fall. I själva verket hade bandet bara bytt plats på denna och Livet vid Floden, som egentligen inleder, för att alla de tre första kassetterna skulle inledas med en låt som heter något med "Your …"!

[24] Göransson skrev denna text långt innan han ens hört talas om Philip José Farmers romansvit med liknande grundtema.

[25] Namnet är taget från en industri som låg i det sörmländska samhället Bergshammar, strax söder om Nyköping. Gruppen tyckte att det passade mycket bra till deras stil och dessutom påminde om ”Van der Graaf Generator” – ett favoritband till NM.

[26] Detta var långt, långt innan farbror Sid och Pirayaklubben blev kända över världen.

[27] Ett tag brukade gruppen ha med fisken på scenen då de uppträdde. Detta upphörde i och med att djuret så småningom avled vid mycket hög ålder.

[28] NM tog över lokalen efter Mer Kött, men redan våren 1984 flyttade de till en tillfällig lokal i den gamla maskinskyltfabriken.

[29] NM spelade både 1969 och 1970 av Iggy Pop då Stefan Karlsson var med i bandet, hans sång gjorde sig mycket bra på låtar av den typen.

[30] Etzell tog även en annan bild, på själva Kulturhuset, där det pågick en utställning om nazismen. På en vägg hängde en stor hakkorsflagga, som någon föreslog att gruppen skulle posera under; Lindén och Karlsson ville dock inte vara med på detta, så Axelsson och Göransson är enda personerna på bilden. Det tog många år innan gruppen lyckades utverka en kopia från Etzell. Den visade sig vara ganska suddig, men ändå gick det att se vilka det var och det hade nog kunnat vara skadligt för bandet om den kommit på villovägar. Dessutom var den svart-vit liksom omslagsbilden till kassetten och därmed kanske inte så anslående som den kunde varit i färg.

[31] Andersson är bördig från Boxholm, men hade bott i Linköping ett tag vid denna tid. Han kom att ansluta sig till gruppen mellan inspelningarna och utgivningen av kassetten.

[32] Detta gjordes med en mycket enkel utrustning: kulspetspenna och Tipp-Ex.

Gömda källare under gator av stål Njurmännen spelade under den här perioden en enkel, men stundtals tämligen experimentell syntpop. Utrustningen bestod bland annat av en MS-10 synthesizer, som hade hängt med sedan Mer Kötts dagar, en DR-55 trummaskin, elbas samt ett trumset utan cymbaler. Vid ett tillfälle uppträdde de dock playback. Det var på det märkliga musikkaféet Big Bang [18] i centrala Linköping; bandet hade uttryckligen sagt till om vissa speciella kontakter de behövde för att kunna koppla in sin utrustning i ljudanläggningen, vilka naturligtvis inte fanns då de kom dit för att förbereda spelningen. I protest mimade bandet på larv till sin egen nyligen utgivna kassett, vilket arrangörerna tyckte var jättebra och ”roligt att det löste sig ändå”. Senare samma år kom den ovan nämnde Stefan Karlsson (fd Att Mörda en Överordnad) med i bandet och NM gjorde fyra spelningar med denna sättning – den sista under en industrimusikfestival på Kulturhuset i Stockholm, vilken arrangerades av bland andra Lars Larsson [19] (En Halvkokt i Folie [20] ). Andra medverkande var till exempel Swedish Nature, som Larsson presenterade som lille Roger [21] . Larsson gav dessutom ut fanzinet Flåskpåle på 80-talet, som gjorde en av de första nationella intervjuerna med NM (nr. 23, 1984). [22] Under den här perioden utvecklade bandet en ganska rockig ljudbild med livetrummor och elbas, dessutom hade de bytt upp sig och skaffat en DR-110 trummaskin. Detta kan höras på den tredje kassetten Fejmert Betong Aktivator – Reliker (1985) som även innehåller de låtar som blev över från första studioinspelningen 1984. Första sidan är mestadels inspelad i studio och inleds med Your Money, [23] som så ofta med en nonsenstext, i detta fall framförd av Lindén. Rytmen utgörs av pukstock mot brandsläckare. Det Elektriska Badrummet som kommer därnäst, är uppdelad i en instrumental version, med både Axelsson och Göransson på sax, och en läst version, där en vän till bandet – Lene Jensen – läser texten. Detta upptogs på en rullbandspelare, varefter gruppen gjorde en bandslinga av talet. Texten är en autentisk beskrivning av skådespelerskan Victoria Principals badrum. Efter den kommer ännu en lättsam låt som har en underlig text med kvasiepiska dimensioner: Livet vid Floden handlar om en evighetslång flod och vad som skulle kunna ske där. [24] Dalgång är också en mer stillsam låt, men med en betydligt mer anspråkslös text; mer naturromantisk eller -poetisk, något som Göransson kan ha en viss förkärlek för. Sedan följer tidiga versioner av Thiudinassus och Blod och Asfalt. Och därefter She´s Good Guy, med Humphrey Bogarts röst; detta var långt innan någon annan än Mike Oldfield eller Peter Gabriel hade en sampler, så rösten var först redigerad på kassettband för att sedan läggas på vid inspelningen. Sidan avslutas med två lugnare låtar, först Jazzflickorna med Axelsson på sång och Göransson på altsax och sedan Känner mej, där Göransson försöker beskriva en mycket märklig känsla. Fejmert Betong Aktivator [25] inleder livesidan. Denna musikaliskt tunga låt försågs med en likaledes tung text, återigen med kvasiepiska dimensioner, framförd av Göransson med Axelsson som klämmer i på refrängen. Därefter följer Världens Elakaste Fisk [26] , som handlar om bröderna Lindéns fisk vilken de brukade leka med på golvet! [27] Själva låten är ganska rockig, Göransson spelade trummor på den här och både han och Axelsson sjunger. Vampyrer är en tidig NM-låt där Axelsson visar att han har röstresurser då han skriker efter blod. Den här versionen är inspelad i NMs första replokal i den gamla nerlagda busscentralen i Linköping. [28] Efter den vokala versionen av det Elektriska Badrummet kommer ännu en Niklas Holmlåt. Det här är en liveversion av Niklas Holm i Polen. En tung men ganska tråkig liveversion av Your Eyes följer och sedan en lätt omgjord Stoogeslåt, 1984. [29] Sista låten på kassetten – AMÖ – är uppkallad efter Karlssons tidigare grupp och är en ganska märklig låt om bland annat tåg, där Göransson sjunger versen samtidigt som han spelar trummor medan Axelsson spelar saxofon och sedan sjunger refrängen. Kassettens omslag är en historia för sig. Fotot där gruppen poserar framför FBA togs av Per Etzell, som var chaufför då de åkte till Stockholm för att vara med på Kulturhusarrangemanget, [30] och var tänkt som kassettomslag redan från början. Det tog dock lång tid att få i ordning bilden, så Peter Andersson [31] gjorde ett kollage, ”Njurmännen går på bal”, som användes till de första exemplaren. Detta kollage fanns sedan med som uppvik på de senare utgåvorna. Till slut fick dock NM hjälp av Erik Sörman (fd Bubblorna) att rastrera fotot, så att det gick att köra i en kopiator. Vid den här tiden hade ju bandets sättning dock ändrats varför Göransson använde sig av den gamla stalinistiska konsten att retuschera, för att på så sätt trolla bort Karlsson från bilden. [32] Precis som tidigare kassetter står låttitlar på inviket och information om inspelningarna på viket under ryggen, denna gång skrivet för hand. Dessutom är det information om själva omslaget på den av Andersson gjorda baksidan, dvs en del av det som omtalats ovan.
[18] Kaféet drevs av ett medelålders par utan någon större kontakt med verkligheten och försökte, åtminstone till en början, ha en ungdomsprägel. Man fick en känsla av privat ungdomsgård. [19] Lars Larsson är ursprungligen från Örebro, men var bosatt i Stockholm redan vid denna tid. NM lärde känna honom genom Jörgen Rönn som flyttat från Stockholm till Linköping under Mer Kött-eran. Rönn var medlem i En 1/2-kokt i Folie. [20] NM har vid ett flertal tillfällen samarbetat med Lars Larssons grupp En 1/2-kokt i Folie från Stockholm, tidigare Örebro. De har arrangerat konserter i sina respektive städer där båda banden har spelat. En 1/2-kokt har nog haft en än mer varierad sammansättning än NM, men gruppen har alltid varit centrerad kring Larsson. [21] Roger Karmanik tillhör landets verkliga industrikärna. Helt svartklädd stod han på scenen med sin utrustning då Larsson kommer upp för att presentera honom. Larsson lägger armen runt hans axlar och säger "Här har vi lille Roger…" Karmanik släppte sedan namnet Swedish Nature och använde Lille Roger istället under ett flertal år. [22] Flåskpåle började med nummer 20 och gick nedåt. Vid nummer fjorton tröttnade utgivarna och bestämde sig för att lägga ner tidningen och göra ett sista nummer: nummer 23. [23] Enligt omslaget i alla fall. I själva verket hade bandet bara bytt plats på denna och Livet vid Floden, som egentligen inleder, för att alla de tre första kassetterna skulle inledas med en låt som heter något med "Your …"! [24] Göransson skrev denna text långt innan han ens hört talas om Philip José Farmers romansvit med liknande grundtema. [25] Namnet är taget från en industri som låg i det sörmländska samhället Bergshammar, strax söder om Nyköping. Gruppen tyckte att det passade mycket bra till deras stil och dessutom påminde om ”Van der Graaf Generator” – ett favoritband till NM. [26] Detta var långt, långt innan farbror Sid och Pirayaklubben blev kända över världen. [27] Ett tag brukade gruppen ha med fisken på scenen då de uppträdde. Detta upphörde i och med att djuret så småningom avled vid mycket hög ålder. [28] NM tog över lokalen efter Mer Kött, men redan våren 1984 flyttade de till en tillfällig lokal i den gamla maskinskyltfabriken. [29] NM spelade både 1969 och 1970 av Iggy Pop då Stefan Karlsson var med i bandet, hans sång gjorde sig mycket bra på låtar av den typen. [30] Etzell tog även en annan bild, på själva Kulturhuset, där det pågick en utställning om nazismen. På en vägg hängde en stor hakkorsflagga, som någon föreslog att gruppen skulle posera under; Lindén och Karlsson ville dock inte vara med på detta, så Axelsson och Göransson är enda personerna på bilden. Det tog många år innan gruppen lyckades utverka en kopia från Etzell. Den visade sig vara ganska suddig, men ändå gick det att se vilka det var och det hade nog kunnat vara skadligt för bandet om den kommit på villovägar. Dessutom var den svart-vit liksom omslagsbilden till kassetten och därmed kanske inte så anslående som den kunde varit i färg. [31] Andersson är bördig från Boxholm, men hade bott i Linköping ett tag vid denna tid. Han kom att ansluta sig till gruppen mellan inspelningarna och utgivningen av kassetten. [32] Detta gjordes med en mycket enkel utrustning: kulspetspenna och Tipp-Ex.
tillbaka	nästa