Vi åker fort och reser långt

Under sommaren 1985 började NM att samarbeta med Bobo Wieslander, som redan tidigare producerat och mixat musik i många år. Till exempel hade han medverkat på proggklassikern Bättre lyss... – med bland andra Hans Knutsson [46] , och gjort en performancekoncert, den 15:e september 1984 under namnet Ur, vid vattentornet i Linköping – Organic Soundscape Music II (BAR 8401) – med bland andra Mats Paulsson, Johan Hedrén och J. Lachen. Dessa tre bildade sedan bandet Ur-Kaos [47] . Samarbetet med Wieslander blev ett stort lyft för Njurmännen som ideligen haft problem vid spelningar med ljud och anläggningar. [48] Hädanefter blev också de flesta konserterna inspelade på hans bärbara kassettbandspelare. Han debuterade som mixare i Motala i mitten av juli, på ett arrangemang som kanske bevistades av cirka fem personer.

Vid åtminstone ett tillfälle medverkade Erik Petterson [49] (Ewing Oi, Low Riders) på gitarr, och vid ett flertal tillfällen Altsjö (Galler) på gitarr och bas. I december blev Jonas Skoglund (fd Enhänta Bödlar, bas och gitarr) medlem i bandet och den nya fyramannasättningen började spela in sin första skiva – hos Lachen i Skog utanför Linköping – under ledning av Bobos vana öra. Studio Forest blev sedan under flera år NMs favoritstudio. Under 1986 släpptes så en 12" 45 rpm CP – Cerebral Player – på Konduktör Rekords.

Skivomslaget är huvudsakligen vitt, med en bild i blå färgskala på framsidan, föreställande bandet. Den är dock gjord på ett väldigt speciellt sätt, vilket gör att det kan vara svårt att se vissa av medlemmarna. Tydligast syns nog Anderssons mössa! Ovanför bilden står det Njurmännen, handtextat med stora bokstäver av Göransson, och ovanför det finns en NM-symbol designad av Andersson. Baksidan visar hur bandets replokal såg ut i tidigt morgonljus. Bilden är ganska liten, mitt på skivan och ovanför den står låttitlarna, nedanför information om inspelningen: Wieslander står som producent och Lachen som tekniker. Alla titlar och all text står på tre språk: svenska, engelska och tyska. Allt detta är inneslutet av en tunn svart rektangel.

CPn inleds med en instrumental låt kallad Niklas Holm i Egypten, på grund av dess orientaliska harmonier och kamelkaravanaktiga rytm. Hud No. 43 är en tung, men lättsmält låt där Axelsson sjunger en drömsk men ändå vardagsnära text. Göransson spelar melodislinga på stråkmaskin och Skoglund bas. Sedan följer två låtar samtidigt – dels Anderssons Bonnkomik och dels NMs ljudillustration till ”Dom Blonda” – i varsin kanal. Special Rituals är en av de i stort sett instrumentala låtar som mer eller mindre gjordes i studion under inspelningens gång, och som aldrig framfördes live. Första sidan avslutas med Göranssons skira sång på Chilly and Clear, åter igen ett stänk av naturromantik, kompad av elpiano och Skoglunds akustiska gitarr.

San Francisco är den andra låten som gjordes under inspelningen; båda dessa låtar karaktäriseras av stor användning av ljudeffekter. Ännu en gång kom de gamla Paradogxbanden till användning med ett lodjur som skriker på låten. På detta följer Tio Timmar i Helvetet, där gruppen åter är ute och åker på motorvägen. [50] Göransson sjunger och låten drivs fram av ett riff som Skoglund spelar på bas. Sist på skivan ligger en lätt friserad liveversion av Realism, med vissa pålägg.

I mars 86 arrangerade Andersson och Thelander en stor fest i Vikingstad utanför Linköping, som spann på Grisfestens rykte; både taxichaufförer och polis hade nåtts av detta inför festen. Redan innan den började fick brandkåren rycka ut! Detta på grund av att Janne Finspång, från Jönköping, hade satt sig på ett handfat inne på toaletten så att rören gick av och det blev översvämning. Förutom NM medverkade bland annat en återuppstånden Gamlåda och Mystikens Vacuum från Göteborg. [51]