Sockerbeudor, speddekauke, snapphaunir

 

I början av maj åkte Njurmännen till Göteborg för att uppträda på en anarkistfestival som hölls i Kårhuset. Gruppen skulle egentligen spelat den 2:a maj, men Andersson låg då och sov utanför Vasakyrkan, så framträdandet fick flyttas till den 3:e. Göransson och Skoglund inkvarterades i en lokal på Sprängkullsgatan tillsammans med en stor mängd anarkister och andra. På grund av den spända stämningen gick ett stort sällskap i samlad trupp från Kårhuset Vasagatan bort till Haga. På den här tiden var 7:ans gatukök tillhåll för raggare, vilka fascinerat följde sällskapet med blicken då de drog förbi. Hela natten gick rykten om att skinnhuvuden var på väg att attackera stället, men trots några tidigare skärmytslingar blev det dock ingen större sammandrabbning. Endast några nyfikna raggartyper kom till lokalen för att se vad folk hade för sig. Det var svårt att vila under dessa omständigheter, men Göransson lyckades sova en stund i ett skyltfönster. En av kvällarna öste en välförfriskad Skoglund ur sig vad han tyckte om Axelsson och annat då bandet ölade på den vid den tiden ganska slummiga restaurangen Tai Shanghai i Haga.

I mitten av maj åkte gruppen till Malmö för att spela på Stadt Hamburg, vilket de även gjorde flera gånger senare. På nervägen stannade de för att tanka sin hyrbuss och då de åkt vidare någon mil, började de diskutera vem som betalat bensinen. Det stod snart klart att ingen hade gjort det, så det var bara att vända. Macken hade redan skrivit upp det som en smitning. Eftersom det var Köpenhamnskarneval denna helg passade de på att åka över och besöka den dagen efter spelningen. På hemvägen sparade de in pengar genom att slänga en jacka över den sovande Skoglund under färjeresan.

Sommaren 1986 sparkades i princip Skoglund från NM efter de påfrestande resorna till Göteborg och Malmö/Köpenhamn. I stället medverkade återigen Altsjö, eller senare Thelander, vid några tillfällen live på gitarr. Vid det här laget hade bandet utvecklats åt ett tyngre håll, då Göransson hade utökat tangentbordsuppsättningen med en stråkmaskin [52] i början av 1986 och en Clavinet/Pianet Duo [53] i januari året därpå. Dessutom inköptes två nya trummaskiner [54] våren 1986, varav en tysk med tunga, samplade trummor – den andra, en Drumatix TR-606, användes för att styra dels den första och dels Axelssons dubbla SH 101-synthesizerar. Senare införskaffades en TR-909 [55] , och det krångliga systemet med dubbla trummaskiner övergavs. NM började också arbeta med en del filmprojekt i och med att Wieslander hade en super 8-kamera.

Njurmännen skulle ha spelat på Hultsfredsfestivalen det andra året som den arrangerades, 1986, men den skånska rockstjärnepoeten Lukas Moodysson höll på i evigheter och fördröjde därmed programmet så att NM fick lyssna på agitatorpoeten Mats Barrdunge under en plågsam väntan innan de fann sig strukna ur programmet. I november 1986 – bara två dagar innan NMs Rockopera [56] sattes upp – stötte NM åter på Barrdunge och hans band Ras 1 på en gemensam spelning i Kalmar. Barrdunge var en stark inspirationskälla till rockoperan. Roger Nyström ägde en videokamera som han filmade densamma med. Tyvärr var inte videokamerorna särskilt ljuskänsliga vid den här tiden, så bland det lilla man kan urskilja återfinns Göranssons vita gummifrack samt Thelanders kukformade gitarrattrapp. Tyvärr blev liveversionen på kassett överspelad av misstag vid en senare konsert, men som tur är finns också en studioversion, inspelad i replokalen på gamla Maskinskyltfabriken, där även Davidsson medverkar.

En singel – She´s a Fucker/Chinese Junkies (1987) [57] – spelades in en vecka senare, och gavs ut på Twisthouse, underetikett till Lachens bolag Bauta Records, i februari. Skivan utmärks bland annat av Göranssons Peter Hammill-inspirerade sång på första sidan, på andra sidan sjunger han och Andersson unisont. Den har en hård, elektrisk och skitig ljudbild; präglad av distorderad clavinet och ringmodulerade synthesizers. [58]