När du är ung vill du ha rock’n’roll

Vid den här tiden delade NM lokal [59] med Davidsson som hade börjat spela ösig rock tillsammans med Lars Auby (fd Sensations, Paradogx) och Hans Knutsson (fd Position Touch [60] ) under namnet Distortion Cowboys. De letade efter en sångare och hösten 1986 blev Göransson tillfrågad om han kunde vara med. Detta ledde så småningom till att Axelsson och Andersson gjorde en del sidoprojekt i Rockoperans anda som Kropp och Brunst [61] , medan Göransson ägnade sig åt olika sånginsatser. Kropp och Brunst släppte också en kassett på Njur: Au... Scheisse (1987). Distortion Cowboys gjorde två inspelningar hos Lachen samt några liveframträdanden, [62] och efter att de splittrats – i slutet av 1988 – fortsatte Davidsson och Auby som the Brain [63] tillsammans med Lars Hoffsten (fd Morning Stand, trummor) och Jan-Olov Fredriksson (fd Spy [64] , sång, gitarr).

Njurmännen spelade på Hultsfredsfestivalen 1987, festivalens tredje år – vilket slutade med att polisen drog ur elkabeln. [65] I augusti medverkade bandet på en kulturhändelse i en grusgrop i Baskebo, nära Grebo, i Östergötland, och gjorde en slags performance med saxofoner, eld och raketer, utspridda över hela området. Göranssons pälsväst och utsvängda byxor fick folk att höja på ögonbrynen [66] . Under 1987 satte också Andersson samman en livekassett – Neurolavemanglive – som gavs ut på Njur, med inspelningar från 1984 och framåt. Dels ger den en bra bild av hur gruppen lät live under den här perioden och dels innehåller den en del låtar som inte finns utgivna någon annanstans. Gamla och nya låtar är blandade med mer eller mindre larviga mellansnack och parodier.

Cinq Semaines en Ballon inleder och följs av Kohh Behh, en instrumental sak som ursprungligen gjordes som provinspelning inför första studiosessionen, men som NMs första upplaga brukade spela live ibland. Därefter följer Deca Dans och sedan en monolog av Andersson, där han citerar en dåvarande kollega till Axelsson – med en viss förvrängning av budskapet... [67] Efter det kommer den i a’capella-falsett framförda Dom Blonda, följd av Kräken, Sänkt T.S. och Stadsvisan. Agenterna är en låt som Andersson sjunger, med en text där han har utgått från en seriestripp av Göransson. Sidan avslutas med Livet vid Floden.

Andra sidan inleds av Dalgång följd av Feimert Betong Activator(sic) och Spacebullets. Sedan kommer en låt Axelsson och Skoglund gjorde i lätt ironisk country-stil: Shittin’ on the Fire, med Skoglund på akustisk gitarr. Ohehuh är en kommentar till svenska rockeliten i dessa tider av stödgalor – i stället för ”berg är till för att flyttas” blev det ”snoppar är till för att pillas”... [68] Efter Chilly and Clear följer I’m a God av Andersson, där han visar att han kan göra tunga låtar. Därefter kommer 1992, en ständigt återkommande livefavorit, och Destructive Beach – en låt Axelsson sjunger, vilken förvisso spelades in hos Lachen vid tillfälle, men som endast finns utgiven här. Realism avslutar denna livekassett, förutom allra sist där bandet hotar publiken med ”vi vet var ni bor”.

I maj 1988 gjordes en miniturné till Göteborg och Falun. I Göteborg blev det inbrott i Knutssons buss [69] som NM lånat, medan bandet själva var saliga i Slottsskogen där de bland annat upptäckte flamingor. Även en kassett, End of the Millennium (1988) spelades in, i september, och gavs ut hos Lachen – denna gång utan Wieslander som producent, eftersom han hade flyttat till Göteborg under senvåren 1987. Istället mixade och producerade Lachen helt själv. Detta ledde till en ganska klinisk ljudbild, lite olikt hur NM brukade låta. Kassetten innehåller bland annat en ganska pretentiös instrumental svit baserad på Faustmyten, vilken också framfördes live, i mars 88, med medlemmarna iförda bisarra kostymer.

[59] Då gamla busscentralen skulle rivas fick banden som repade där nya tillfälliga lokaler i den före detta maskinskyltfabriken, nära centralstationen, värmeverket och Stångån i Linköping. Efterhand som byggnaden började bli färdigrenoverad kunde de olika grupperna börja flytta in i nya lokaler. NM lyckades tillsammans med Paradogx tillskansa sig en av de största, som dessutom låg i ett hörn av byggnaden; mycket tack vare Peter Kageland som var ansvarig för detta hos föreningen Rock d'Amour, vilka hade hand om byggnaden.

[60] Gruppen var samtida med bl a Sensations och spelade en hård, avig och intrikat rock. Den bestod av Knutsson (gitarr), Hans Forslund (tangentbord, sång), Bo Elvin (bas, sång) och Johan Svärd (fd Kultivator, trummor).

[61] Kropp var Anderssons soloprojekt. Ursprungligen gjorde han allt sitt material på en liten Casio-sampler med inbyggd mikrofon som han köpt billigt. Brunst var således Axelssons soloprojekt. Han gav ut ett par kassetter, bl a Rrröster och samarbetade också med Niklas Wennström. (Göranssons soloprojekt var titulerat ein paar Stunden, men det var vid denna tid overksamt. Intentionen att ge ut tvåtimmarskassetter blev betungande för verksamheten. Då Brunst senare funderade på att byta namn till Little Rock hotade ein paar Stunden med att byta namn till Big Spropp.)

[62] Vid ett tillfälle spelade de på Maskinskyltfabriken, precis utanför deras lokal. Göransson var magsjuk och var tvungen att gå och kasta upp med cirka en halvtimmes mellanrum. Bandet lyckades göra en kort och kärnfull spelning mellan två kräksessioner.

[63] Bandet hade flera olika uppsättningar och existerade under en längre tid. Då Fredriksson slutade ersattes han av Niklas Wennström (sång) som sedan i sin tur ersattes av Carolina Carlbom (Pusjkins, sång, gitarr). Fredriksson återvände senare till bandet en period. Wennström flyttade till Göteborg där han fortsatte att spela rock.

[64] De var från Johannelund och ett av de "klassiska" punkbanden i Linköping. Samtida med t ex Mackt.

[65] Detta var som tur var i slutet av konserten och berodde på att arrangörerna hade strikta tidsramar att hålla sig inom. Icke desto mindre var det ett anslående slut på framträdandet då allting slocknade.

[66] Altsjö och Göransson odlade en 70-talskult och detta var innan några sådana inslag började synas ens i undergroundmodet. Midjejackor och axelpuffar var i stället lika naturligt som de utsvängda byxorna under 70-talet.

[67] Axelsson jobbade på Linkopia, där en hel del underliga människor hade sitt värv. Bland annat denne person som klagade över att "felet med brudar är att de inte är lika kåta som killar". Andersson läxade upp publiken på NMs konsert för att inte vara lika kåta som gruppen.

[68] Dessutom utlovades att alla intäkter oavkortat skulle gå till Tomas Ledin!

[69] Inte mycket blev stulet: en bärbar kassettradio och en väska tillhörig Göransson vilken bland annat innehöll några kassettband som Auby spelat in. Ett av dessa hade gått varmt i bilen kvällen för spelningen på Draupner, varvid en festsugen Andersson blev irriterad över att övriga medlemmar bara satt och lyssnade på "jävla Jefferson Aceplane".

När du är ung vill du ha rock’n’roll Vid den här tiden delade NM lokal [59] med Davidsson som hade börjat spela ösig rock tillsammans med Lars Auby (fd Sensations, Paradogx) och Hans Knutsson (fd Position Touch [60] ) under namnet Distortion Cowboys. De letade efter en sångare och hösten 1986 blev Göransson tillfrågad om han kunde vara med. Detta ledde så småningom till att Axelsson och Andersson gjorde en del sidoprojekt i Rockoperans anda som Kropp och Brunst [61] , medan Göransson ägnade sig åt olika sånginsatser. Kropp och Brunst släppte också en kassett på Njur: Au... Scheisse (1987). Distortion Cowboys gjorde två inspelningar hos Lachen samt några liveframträdanden, [62] och efter att de splittrats – i slutet av 1988 – fortsatte Davidsson och Auby som the Brain [63] tillsammans med Lars Hoffsten (fd Morning Stand, trummor) och Jan-Olov Fredriksson (fd Spy [64] , sång, gitarr). Njurmännen spelade på Hultsfredsfestivalen 1987, festivalens tredje år – vilket slutade med att polisen drog ur elkabeln. [65] I augusti medverkade bandet på en kulturhändelse i en grusgrop i Baskebo, nära Grebo, i Östergötland, och gjorde en slags performance med saxofoner, eld och raketer, utspridda över hela området. Göranssons pälsväst och utsvängda byxor fick folk att höja på ögonbrynen [66] . Under 1987 satte också Andersson samman en livekassett – Neurolavemanglive – som gavs ut på Njur, med inspelningar från 1984 och framåt. Dels ger den en bra bild av hur gruppen lät live under den här perioden och dels innehåller den en del låtar som inte finns utgivna någon annanstans. Gamla och nya låtar är blandade med mer eller mindre larviga mellansnack och parodier. Cinq Semaines en Ballon inleder och följs av Kohh Behh, en instrumental sak som ursprungligen gjordes som provinspelning inför första studiosessionen, men som NMs första upplaga brukade spela live ibland. Därefter följer Deca Dans och sedan en monolog av Andersson, där han citerar en dåvarande kollega till Axelsson – med en viss förvrängning av budskapet... [67] Efter det kommer den i a’capella-falsett framförda Dom Blonda, följd av Kräken, Sänkt T.S. och Stadsvisan. Agenterna är en låt som Andersson sjunger, med en text där han har utgått från en seriestripp av Göransson. Sidan avslutas med Livet vid Floden. Andra sidan inleds av Dalgång följd av Feimert Betong Activator(sic) och Spacebullets. Sedan kommer en låt Axelsson och Skoglund gjorde i lätt ironisk country-stil: Shittin’ on the Fire, med Skoglund på akustisk gitarr. Ohehuh är en kommentar till svenska rockeliten i dessa tider av stödgalor – i stället för ”berg är till för att flyttas” blev det ”snoppar är till för att pillas”... [68] Efter Chilly and Clear följer I’m a God av Andersson, där han visar att han kan göra tunga låtar. Därefter kommer 1992, en ständigt återkommande livefavorit, och Destructive Beach – en låt Axelsson sjunger, vilken förvisso spelades in hos Lachen vid tillfälle, men som endast finns utgiven här. Realism avslutar denna livekassett, förutom allra sist där bandet hotar publiken med ”vi vet var ni bor”. I maj 1988 gjordes en miniturné till Göteborg och Falun. I Göteborg blev det inbrott i Knutssons buss [69] som NM lånat, medan bandet själva var saliga i Slottsskogen där de bland annat upptäckte flamingor. Även en kassett, End of the Millennium (1988) spelades in, i september, och gavs ut hos Lachen – denna gång utan Wieslander som producent, eftersom han hade flyttat till Göteborg under senvåren 1987. Istället mixade och producerade Lachen helt själv. Detta ledde till en ganska klinisk ljudbild, lite olikt hur NM brukade låta. Kassetten innehåller bland annat en ganska pretentiös instrumental svit baserad på Faustmyten, vilken också framfördes live, i mars 88, med medlemmarna iförda bisarra kostymer.
[59] Då gamla busscentralen skulle rivas fick banden som repade där nya tillfälliga lokaler i den före detta maskinskyltfabriken, nära centralstationen, värmeverket och Stångån i Linköping. Efterhand som byggnaden började bli färdigrenoverad kunde de olika grupperna börja flytta in i nya lokaler. NM lyckades tillsammans med Paradogx tillskansa sig en av de största, som dessutom låg i ett hörn av byggnaden; mycket tack vare Peter Kageland som var ansvarig för detta hos föreningen Rock d'Amour, vilka hade hand om byggnaden. [60] Gruppen var samtida med bl a Sensations och spelade en hård, avig och intrikat rock. Den bestod av Knutsson (gitarr), Hans Forslund (tangentbord, sång), Bo Elvin (bas, sång) och Johan Svärd (fd Kultivator, trummor). [61] Kropp var Anderssons soloprojekt. Ursprungligen gjorde han allt sitt material på en liten Casio-sampler med inbyggd mikrofon som han köpt billigt. Brunst var således Axelssons soloprojekt. Han gav ut ett par kassetter, bl a Rrröster och samarbetade också med Niklas Wennström. (Göranssons soloprojekt var titulerat ein paar Stunden, men det var vid denna tid overksamt. Intentionen att ge ut tvåtimmarskassetter blev betungande för verksamheten. Då Brunst senare funderade på att byta namn till Little Rock hotade ein paar Stunden med att byta namn till Big Spropp.) [62] Vid ett tillfälle spelade de på Maskinskyltfabriken, precis utanför deras lokal. Göransson var magsjuk och var tvungen att gå och kasta upp med cirka en halvtimmes mellanrum. Bandet lyckades göra en kort och kärnfull spelning mellan två kräksessioner. [63] Bandet hade flera olika uppsättningar och existerade under en längre tid. Då Fredriksson slutade ersattes han av Niklas Wennström (sång) som sedan i sin tur ersattes av Carolina Carlbom (Pusjkins, sång, gitarr). Fredriksson återvände senare till bandet en period. Wennström flyttade till Göteborg där han fortsatte att spela rock. [64] De var från Johannelund och ett av de "klassiska" punkbanden i Linköping. Samtida med t ex Mackt. [65] Detta var som tur var i slutet av konserten och berodde på att arrangörerna hade strikta tidsramar att hålla sig inom. Icke desto mindre var det ett anslående slut på framträdandet då allting slocknade. [66] Altsjö och Göransson odlade en 70-talskult och detta var innan några sådana inslag började synas ens i undergroundmodet. Midjejackor och axelpuffar var i stället lika naturligt som de utsvängda byxorna under 70-talet. [67] Axelsson jobbade på Linkopia, där en hel del underliga människor hade sitt värv. Bland annat denne person som klagade över att "felet med brudar är att de inte är lika kåta som killar". Andersson läxade upp publiken på NMs konsert för att inte vara lika kåta som gruppen. [68] Dessutom utlovades att alla intäkter oavkortat skulle gå till Tomas Ledin! [69] Inte mycket blev stulet: en bärbar kassettradio och en väska tillhörig Göransson vilken bland annat innehöll några kassettband som Auby spelat in. Ett av dessa hade gått varmt i bilen kvällen för spelningen på Draupner, varvid en festsugen Andersson blev irriterad över att övriga medlemmar bara satt och lyssnade på "jävla Jefferson Aceplane".
tillbaka	nästa