Vi klär i människohud

 

End of the Millennium hade för första gången ett mer påkostat omslag, med gotiska handtextade minuskler. [70] Den inleds med Bär vittnesbörd om vår återkomst, en instrumental inledning med tunga trumljud (den tyska trummaskinen) och gitarr av Axelsson. Den sätter ut kursen för hela kassetten. Sedan följer två stycken med sång: NAPPT och ...snart, båda låter som om Axelsson sjunger genom en telefon, eller liknande. Den förra har vers och refräng, där även Göransson är med och sjunger, och dessutom ryska radioröster. Den senare innehåller en snygg violin av Lachen, och sitter dessutom ihop med Gummiresan, som snarast är ett ljudkollage – men inte utan struktur och rytm. Efter detta kommer två riktigt gamla saker i ny tappning. Först Pavul, som var titellåt på första kassetten och sedan En punkig gay, vilken gjordes som testinspelning inför andra kassetten. Pavul är hård och mekanisk i ljudet – liksom så mycket av kassetten – där Axelsson skriker fram verserna och får hjälp av Göransson på refrängen. En punkig gay innehåller ett ostämt piano som stod i Lachens studio och fångade bandets uppmärksamhet. Dessutom spelar Göransson extremdämpad trumpet. [71] Over and Through avslutar första sidan. Den är en på sätt och vis klassisk NM-låt, med avvaktande hotfull vers som stegras till en närmast vacker refräng. Det här är en ganska långsam låt som Göransson sjunger och den domineras av hans clavinet på versen och hans stråkmaskin på refrängen. Pianot används igen i låtens inledning och ersätts sedan av en tämligen tunn clavinet. Lachens handtrummor och andra ljudeffekter är dock nästan klåfingrigt höga, inte bara på denna låt utan överlag på kassetten.

Andra sidan inleds med You were a Devil, åter ett instrumentalt stycke. Sedan följer Ditt ursprung, som Göransson lånat ut sin röst till. Den är dock ganska själlöst framförd. Sist på kassetten kommer Faustsviten – kassettens huvudnummer, varav första delen karaktäriseras av märkliga, obehagliga röster; och som vanligt, de tunga stela trumljuden. Del två har en lätt orientalisk touche, medan tredje delen är mer bombastisk. Sista delen börjar med samplade dova röster som ropar ”hjälp, mördare” och har en mängd ljudeffekter staplade på varandra innan den skira, lugna och vackra avslutningen. Först denna sista minut blir kassetten verkligt tilltalande.

Axelsson hade förmodligen skaffat Miragesamplern strax innan inspelningen, vilket kan märkas på det myckna experimenterandet med ljud. Överlag pekar kassetten mot hur NM kom att låta under den första tiden i Göteborg och då speciellt på LPn Reality Adventures (1990). På hösten gjorde bandet ett par spelningar i Linköping, bland annat i Hoffstens ateljé, samt en performance vid avtäckandet av en skulptur av Sten-Ove Persson och/eller Hans Björn i Lambohov i Linköping. Dessutom spelade de som förband till Borghesia i Linköping, vid detta tillfälle var konstnären Mauritz Karström med på "live painting". [72] Därefter flyttade Axelsson och Andersson också till Göteborg, i oktober 1988 respektive januari 1989.

Göransson gjorde sin sista spelning på två år med NM i oktober 1988 och från november 88 till maj 90 spelade bandet utan honom, men i stället med diverse gästartister. Först ut var Jonas Österlöf på gitarr, i Uppsala i november där även Pär Hammarström [73] var med och mixade. Därefter följde Thelander på gitarr och Marina Krig på slagverk i januari, åter igen i Uppsala. Denna gång var Wieslander tillbaks bakom mixerbordet, då bandet anslutit sig till honom i Göteborg. I juni var Krig åter med, samt Fredrik Wegreus på gitarr, i Sandviken. Vid ett tillfälle såg Göransson bandet uppträda under denna period, då de var i Linköping i januari 1990. Denna gång var Joakim Thedin [74] ny gitarrist i bandet och Maria Blomqvist [75] gäst på slagverk.

Göransson och Altsjö (fd Kvinnan [76] ) bildade i den här vevan Mudslide (1988-91) – ur projektet Auwa’s [77] Heavy Party – tillsammans med Ove Hejdeborn (fd Zeb and the Fast Ones, Kvinnan, trummor) och Per Karlsson (bas). Detta resulterade i tre studioinspelningar hos Lachen samt ett antal liveframträdanden. Projektet rann dock ut i sanden efter att Göransson flyttade från Linköping. Altsjö och Hejdeborn fortsatte sedan att spela hård rock tillsammans i B-Gum Justice och senare i Mother Ice Dog [78] .