Redan vid 80-talets mitt hade NM börjat odla tanken på att flytta till Göteborg, för att få bättre spridning på sin musik samt nya möjligheter och influenser. Detta blev en tämligen utdragen process, där Wieslander var först med att flytta, därefter följde Axelsson och Andersson ungefär samtidigt. När Göransson kom till Göteborg i september 1990 hade de redan börjat bygga upp en ny bas för verksamheten. Bland annat hade de gett ut en LP; faktiskt den enda under gruppens hela existens.

 

You can get there if you want to

 

De hyrde en replokal av Jörgen Sangsta, som vid den här tiden drev Studio Urania. I studions källare – i det gamla Renströmska badhuset i Haga – fick de hyra ett utrymme på kanske fem kvadratmeter för fem hundra kronor i månaden. Utrymmet låg nedanför en trappa som Sangsta hade brädor och tomkartonger i och var inte något egentligt rum, utan ledde bara till en dörr där man kunde komma ut under huset. Någon gång kom det hantverkare som behövde komma åt kranar och annat där under. Det mest utmärkande för denna lokal var trängseln, smutsen, kylan och – framför allt – lukten av kattpiss. Vid vissa tillfällen kunde de efter påtryckningar få hyra Sangstas studio för repetitioner, vilket inte var speciellt uppskattat då hyresvärden vid dessa tillfällen var tvungen att flytta sin pyramid [79] – vilken upptog större delen av scenen i lokalen.

Njurmännen blev digitaliserade efter flytten till Göteborg. En Atari tjänstgjorde som sequenser, med en gammal TV som bildskärm. Dessutom hade Axelsson redan tidigare skaffat en sampler i form av en Mirage, en stabil konstruktion som fortfarande 1998 användes som styrtangentbord i studion. Han köpte sedan en Emax-sampler av Sangsta, vilken dock inte var lika stabil. Diskettstationen slutade fungera på den våren 1995, och det gick inte att få tag i någon ny som fungerade!

NM gjorde ett flertal liveframträdanden under hösten 90 varav ett var på Kulturgyngen i Århus, där de uppträdde ihop med Steve Hubback. [80] De båda artisterna fick varsin dansk ölback från arrangörerna, men då Hubback var ensam så blev det en ansenlig mängd per person. Efteråt blev de bjudna på fest hos bekanta till den senare, vilka bodde i en tågvagn någonstans i stadens utkanter – förmodligen. Det var beckmörkt, och vid ett tillfälle hittade Axelsson Göransson utanför vagnen, famlandes runt, yttrande "Var är jag? Var är vi?". Vid ett annat tillfälle var Andersson försvunnen i buskarna, men han hittades på – i det närmaste – telepatisk väg. På hemvägen led Wieslander kraftigt av båtfärden, vilket sedan toppades av ett av de, före Sveriges EU-inträde, obligatoriska ”stickproverna” i svenska tullen. Långt senare fick NM höra av trummisen i the Wide – Terje Himberg-Larsen [81] – vilka kommit till Århus för att spela vid något tillfälle, att arrangörerna blivit jättebesvikna eftersom de trott att de bokat Njurmännen men tagit fel på band!

Hos Sangsta spelades en och en halv singel, samt en LP in. Den första singeln "Texike single" (1990) består av två psykedeliska klassiker: Set the Controls for the Heart of the Sun av Roger Waters (Pink Floyd) och Possession av David Ingles (Iron Butterfly). Den förstnämnda hade redan spelats in under Linköpingsperioden hos Lachen.  Både "Texike single" och LPn Reality Adventures (1990) gavs ut på Reazone to Release Records, som drevs av bedragaren och mytomanen Joakim Johansson. När det korthus som skivbolaget – och produktionsbolaget/skivaffären Interzone – var rasade, flydde Johansson mitt under ett gigantiskt arrangemang han dragit igång på XL, vilket senare blev Q-Club. De olika inblandade grupperna hämtade sina respektive skivor i bolagets affär och NM tog med sina till Urania. På Urania släpptes också senare singeln Cosmic Kraut Hits (1991). Den innehåller Letzte Tage – Letzte Nächte av Popol Vuh och Negativland av Neu. Njurmännen gjorde sällan covers och i synnerhet inte på skiva, men de båda coversinglarna ingick i ett projekt där favoritgenrer uppmärksammades. NM funderade på att ge ut fler genresinglar med cover-låtar, men det blev bara dessa två.