Yes, I am happy, travelling in time

Andersson sammanställde åter en livekassett med NM under 1991, Heavenly Music for a Yellow Devil, [82] med inspelningar från 88 och framåt. Denna gavs ut på Technodelia Institute, [83] som var NMs nya term för egenproducerat material. Kassetten börjar med Heavenly Music, ett kort inledningsstycke med samplade fanfarer, för att via ett kort inlägg av Sven Lyra [84] där han uppmanar Hans Björn att sjunga nationalsången, komma över till den första riktiga låten – Space Opera –, med den av Andersson framförda texten om att omvandla science-fiction till verklighet. Denna låt fanns med som två stycken på LPn Reality Adventures: Space Manifesto följt av Space Craft. Därefter följer NMs hitbetonade Telepathic Hotline (to Lazarus [85] ), vilken Axelsson hade författat då han precis flyttat till Göteborg och satt utan telefon i sin minimala lägenhet på Götabergsgatan. Axelsson spelar gitarr och sjunger på denna låt från LPn. Sedan kommer I Killed the Witch, med samplingar från the Wozard of Iz, ett tenorsaxofonsolo av Axelsson med harmonizer av Wieslander, samt gitarr av någon gästmusiker. [86] Sista låt på första sidan är den nya version av Pavul som NM spelat in till kassetten End of the Millennium; här med ringmodulerad sång och betydligt råare och skräpigare än studioversionen. Allra sist ligger lite bandklipp från Lars Larsson som avslutning på sidan.

Andra sidan börjar med låten Reptile Enclosure från LPn, här dock som inledning till singellåten Possession. Axelsson spelar tenorsax på båda, på den senare i stämmor med samplern. Sweet Labour är också en låt från LPn som sjungs av Axelsson följd av One Mind – ett livenummer där Andersson sjunger. Axelsson och Göransson ansluter sedan, varefter medlemmarna kryper ihop till en kropp på scenen. Kassetten avslutas med den nya version av Muinark Lobarap som NM började framföra live efter att Göransson åter anslutit sig till gruppen. Det här är nog den sång han framfört med allra störst kraft.

Allteftersom Urania gick allt sämre började Sangsta sälja hälsokostpreparat och "smart drugs" i stället. [87] Så småningom flyttade han från Göteborg för att bosätta sig uppåt älvdalen, där det skulle finnas ett ufohål. Redan innan dess hade NM våren 1992 hittat en ny lokal i en gammal trävilla, Gröna Huset, på Södra Vägen intill Liseberg. [88] Den bestod av två rum och var förmodligen tre gånger så stor som lokalen i badhuset, och detta till ungefär samma pris. NM köpte Uranias mixerbord och en åttakanalsbandare av Twice a Man samt rustade upp lokalen och förstärkte dörren med en rejäl stålplåt under Wieslanders ledning. Därmed var Studio Mina Julklappar [89] ett faktum. Lokalen invigdes med cocktailparty den 23:e maj. [90] Bland det sista NM spelade in i den gamla lokalen – inte i studion – var två låtar till samlings-CDn Kånkelmania, en hyllning till Onkel Kånkel utgiven av Konkurrens Records som även gett ut just Onkel Kånkel; förutom Nazzepenis i Führerns Anus, med samplad sång som är med på skivan, även Egon Kerrman Svalde Sperman – en mer tillbakalutad låt med groovy piano och kuplettartad sång av Andersson. Andra band som medverkar är Stig Vig och de 40 Röjarna, White Stains, Union Carbide Production, Dom Dummaste, Cry och En 1/2-kokt i Folie.

Sommaren 1992 blev bandet inbjudna att spela på en privat gårdsfest hos en viss familj Wieslander i Tomelilla. Bobo Wieslander trodde att de kanske tillhörde en avlägsen gren av släkten, men till hans fasa visade de sig vara bland de närmaste släktingar han har. [91] Det här var sista gången Wieslander använde kassettbandspelare för att dokumentera en spelning, då han sedan införskaffade en DAT-spelare. Detta gav NM större möjligheter att producera sitt eget material. Första gången en konsert spelades in på DAT var i slutet av augusti i Örebro, då bandet medverkade vid något som kallades "Industri-SM". Andra medverkande var Brighter Death Now (fd Lille Roger), Enema & GeJonte, [92] En 1/2-kokt i Folie och Frak, anförda av Jan Svensson. [93] En video finns utgiven från händelsen, Festival of Hard-on Electronics (Tiny Dog, 1992), där de olika gruppernas bidrag har redigerats på ett snyggt sätt och blandats.

[82] Detta var en hyllning till den nyligen avsomnade Gula Djävulen.

[83] Technodelia är en sammansättning av techno och psykedelia. Inte för att bandet lät så mycket av vare sig det ena eller det andra vid tidpunkten, men det var väl mer en andlig vägvisare.

[84] Lyra var en äldre herre med excentriskt yttre - och inre - som var ökänd i Linköping. Han brukade hålla en del mer eller mindre poetiska monologer på olika tillställningar, ibland viftandes med en purjolök i handen. Lyra gick bort hösten 2000.

[85] Lars Auby

[86] Förmodligen Thedin, då han var den enda egentliga gitarristen som gästade bandet under perioden.

[87] Kanske var det tvärtom, att studion gick sämre då Sangsta låg för mycket i pyramiden.

[88] Huset låg alldeles nedanför berg- och dalbanan, och sommartid kunde man höra skriken från de upphetsade nöjesparksbesökarna.

[89] Namnet är taget från en NM- eller Kropp & Brunstlåt från senare delen av 80-talet, där Andersson räknar upp vad han vill ha i julklapp: TV, stereo och badkar.

[90] Ett av rummen i lokalen var ett gammalt badrum, och där byggde NM en bardisk med hjälp av delar från en spegelvägg bland annat. Drinkarna som serverades hade rymdnamn, och bestod till stor del av hembränd sprit.

[91] Fadern i familjen är son till en syssling, eller liknande.

[92] Bandet är från Örebro och består av Kai Parviainen samt Jonas Ohlsson. De har ofta uppträtt i samma sammanhang som NM och En ½-kokt, med vilka de också umgås privat.

[93] Svensson är ursprungligen från Johannishus men bor numera i Karlskrona och har under många år drivit Börft Records, där han har gett ut, men även distribuerat och sålt, olika saker från den alternativa musikscenen i Sverige.

Yes, I am happy, travelling in time Andersson sammanställde åter en livekassett med NM under 1991, Heavenly Music for a Yellow Devil, [82] med inspelningar från 88 och framåt. Denna gavs ut på Technodelia Institute, [83] som var NMs nya term för egenproducerat material. Kassetten börjar med Heavenly Music, ett kort inledningsstycke med samplade fanfarer, för att via ett kort inlägg av Sven Lyra [84] där han uppmanar Hans Björn att sjunga nationalsången, komma över till den första riktiga låten – Space Opera –, med den av Andersson framförda texten om att omvandla science-fiction till verklighet. Denna låt fanns med som två stycken på LPn Reality Adventures: Space Manifesto följt av Space Craft. Därefter följer NMs hitbetonade Telepathic Hotline (to Lazarus [85] ), vilken Axelsson hade författat då han precis flyttat till Göteborg och satt utan telefon i sin minimala lägenhet på Götabergsgatan. Axelsson spelar gitarr och sjunger på denna låt från LPn. Sedan kommer I Killed the Witch, med samplingar från the Wozard of Iz, ett tenorsaxofonsolo av Axelsson med harmonizer av Wieslander, samt gitarr av någon gästmusiker. [86] Sista låt på första sidan är den nya version av Pavul som NM spelat in till kassetten End of the Millennium; här med ringmodulerad sång och betydligt råare och skräpigare än studioversionen. Allra sist ligger lite bandklipp från Lars Larsson som avslutning på sidan. Andra sidan börjar med låten Reptile Enclosure från LPn, här dock som inledning till singellåten Possession. Axelsson spelar tenorsax på båda, på den senare i stämmor med samplern. Sweet Labour är också en låt från LPn som sjungs av Axelsson följd av One Mind – ett livenummer där Andersson sjunger. Axelsson och Göransson ansluter sedan, varefter medlemmarna kryper ihop till en kropp på scenen. Kassetten avslutas med den nya version av Muinark Lobarap som NM började framföra live efter att Göransson åter anslutit sig till gruppen. Det här är nog den sång han framfört med allra störst kraft. Allteftersom Urania gick allt sämre började Sangsta sälja hälsokostpreparat och "smart drugs" i stället. [87] Så småningom flyttade han från Göteborg för att bosätta sig uppåt älvdalen, där det skulle finnas ett ufohål. Redan innan dess hade NM våren 1992 hittat en ny lokal i en gammal trävilla, Gröna Huset, på Södra Vägen intill Liseberg. [88] Den bestod av två rum och var förmodligen tre gånger så stor som lokalen i badhuset, och detta till ungefär samma pris. NM köpte Uranias mixerbord och en åttakanalsbandare av Twice a Man samt rustade upp lokalen och förstärkte dörren med en rejäl stålplåt under Wieslanders ledning. Därmed var Studio Mina Julklappar [89] ett faktum. Lokalen invigdes med cocktailparty den 23:e maj. [90] Bland det sista NM spelade in i den gamla lokalen – inte i studion – var två låtar till samlings-CDn Kånkelmania, en hyllning till Onkel Kånkel utgiven av Konkurrens Records som även gett ut just Onkel Kånkel; förutom Nazzepenis i Führerns Anus, med samplad sång som är med på skivan, även Egon Kerrman Svalde Sperman – en mer tillbakalutad låt med groovy piano och kuplettartad sång av Andersson. Andra band som medverkar är Stig Vig och de 40 Röjarna, White Stains, Union Carbide Production, Dom Dummaste, Cry och En 1/2-kokt i Folie. Sommaren 1992 blev bandet inbjudna att spela på en privat gårdsfest hos en viss familj Wieslander i Tomelilla. Bobo Wieslander trodde att de kanske tillhörde en avlägsen gren av släkten, men till hans fasa visade de sig vara bland de närmaste släktingar han har. [91] Det här var sista gången Wieslander använde kassettbandspelare för att dokumentera en spelning, då han sedan införskaffade en DAT-spelare. Detta gav NM större möjligheter att producera sitt eget material. Första gången en konsert spelades in på DAT var i slutet av augusti i Örebro, då bandet medverkade vid något som kallades "Industri-SM". Andra medverkande var Brighter Death Now (fd Lille Roger), Enema & GeJonte, [92] En 1/2-kokt i Folie och Frak, anförda av Jan Svensson. [93] En video finns utgiven från händelsen, Festival of Hard-on Electronics (Tiny Dog, 1992), där de olika gruppernas bidrag har redigerats på ett snyggt sätt och blandats.
	[82] Detta var en hyllning till den nyligen avsomnade Gula Djävulen. [83] Technodelia är en sammansättning av techno och psykedelia. Inte för att bandet lät så mycket av vare sig det ena eller det andra vid tidpunkten, men det var väl mer en andlig vägvisare. [84] Lyra var en äldre herre med excentriskt yttre - och inre - som var ökänd i Linköping. Han brukade hålla en del mer eller mindre poetiska monologer på olika tillställningar, ibland viftandes med en purjolök i handen. Lyra gick bort hösten 2000. [85] Lars Auby [86] Förmodligen Thedin, då han var den enda egentliga gitarristen som gästade bandet under perioden. [87] Kanske var det tvärtom, att studion gick sämre då Sangsta låg för mycket i pyramiden. [88] Huset låg alldeles nedanför berg- och dalbanan, och sommartid kunde man höra skriken från de upphetsade nöjesparksbesökarna. [89] Namnet är taget från en NM- eller Kropp & Brunstlåt från senare delen av 80-talet, där Andersson räknar upp vad han vill ha i julklapp: TV, stereo och badkar. [90] Ett av rummen i lokalen var ett gammalt badrum, och där byggde NM en bardisk med hjälp av delar från en spegelvägg bland annat. Drinkarna som serverades hade rymdnamn, och bestod till stor del av hembränd sprit. [91] Fadern i familjen är son till en syssling, eller liknande. [92] Bandet är från Örebro och består av Kai Parviainen samt Jonas Ohlsson. De har ofta uppträtt i samma sammanhang som NM och En ½-kokt, med vilka de också umgås privat. [93] Svensson är ursprungligen från Johannishus men bor numera i Karlskrona och har under många år drivit Börft Records, där han har gett ut, men även distribuerat och sålt, olika saker från den alternativa musikscenen i Sverige.
	tillbaka	nästa