Vi ska prata allvar

 

I oktober 1992 medverkade NM som kompgrupp till Johan Giöbel [94] och Lila vid ett framträdande på Göteborgs Poesifestival. Framträdandet inleddes med att Lila läste sina i det närmaste new age-artade poem om bortförande i ufon, inte helt utan humor. NM satt bakom på rad i mörkret, Axelsson skötte datorsequensern, Göransson spelade synthesizer med wah wah och Andersson trakterade samplern, med diverse ljud av skiftande karaktär, samt gong. Efter Lila kommer Giöbel upp på scenen. Han är klädd i knälång klänning i silvertyg, nätstrumpor, lång ljus peruk med en liten damhatt på toppen samt – grodfötter. ”Jag behöver inte säga nåt, alla kommer att fatta i alla fall, att jag är rymdkapten”, sa han innan framträdandet. Giöbel hade stärkt sig med ett par öl innan för att dämpa nervositeten. Början av hans avdelning blev förmodligen nästan som han tänkt sig; han beskrev inflygningen genom solsystemet då han bland annat skrämde publiken med att ropa "Jag är kapten!" med ljudlig stämma, för att sedan tystna någonstans innan skeppet skulle landa på jorden. Hela grundidén med besöket på jorden föll således bort och Lila fick rädda föreställningen genom att kliva upp på scenen och ropa: ”Åh min hjälte från rymden, du existerar på riktigt. Jag som trodde att det bara var min fantasi!” samtidigt som hon kramade om Giöbel.

Detta var upptakten till ett längre samarbete med framför allt Giöbel. Andersson medverkade dock endast vid ytterligare ett tillfälle – den femte mars 1993 på Amerikahuset, då han bland annat somnade över tangentbordet på samplern. [95] Efter det bildade Axelsson, Giöbel och Göransson i stället gruppen Anus Söner [96] i maj, för att framföra Giöbels attackpoesi – företrädesvis live. Gruppen gjorde endast ett fåtal framträdanden, ofta i samband med poesifestivaler. Det mest ambitiösa var förmodligen på 1993 års festival, då gruppen införskaffat flygardräkter, vilka de målat egyptiska vingar på ryggen på, samt svartsprayade slalompjäxor. Händelsen videofilmades av Giöbels bekante Conny, men någon kopia kom aldrig Anus Söner tillgodo. På grund av Giöbels ojämna framträdanden – han kunde vara fantastiskt fyndig på repetitioner – började Axelsson och Göransson att satsa på att göra bra musik i stället, som skulle kunna fungera i sig själv. Detta var kanske i sista stund; det var både svårt att få spelningar med bandet och att få Giöbel att uttrycka det han ville på scenen. Bandet upplöstes strax därefter och deras musik togs upp i NM.

I november 1992 arrangerade Thelander en konsert med Njurmännen på Nya Alka [97] i Linköping, där olika saker och bilder från bandets historia ställdes ut: bland annat kördes bandets turnébuss – Den Rullande Ungkarlslyan [98] – in i industrilokalen. En tanke till utställningen var att ha en säck med inälvor också. Göransson ringde runt till några tänkbara slakterier, men denna gång var det inte lika lätt att få fram den önskade rekvisitan som åtta år tidigare; slakterierna var tveksamma och undrade vad han skulle ha det till, varvid han uppgav samma sak som NM gjort 1985: till en filminspelning. I stället inhandlades inälvsmat som dukades upp på ett bord inuti Lyan. Den här upplagan av Njurmännen brukade variera sättningen live, med tangentbord, blås, gitarr och bas, dessutom hade de ofta masker och annat för att liva upp spelningarna.

Tidigt 1993 spelades låten Krympling [99] in – en lång och tung komposition till samlings-CDn Textures, vilken gavs ut av Hischan på bolaget Limur. Skivan innehåller även låten Von Däniken – som NM spelat in långt tidigare på Urania. Förutom NM medverkade Omala, Phauss och Guds Söner. Den andra gången Krympling framfördes live var i Vänersborg tjugonde mars, då bandet spelade med bland andra Blomma [100] och Moonländers. Då de förra framträdde satt NM i logen som var situerad under scenen. Tidigare hade de upptäckt en lucka i scengolvet som gick direkt ner till logen. Denna användes nu för en kupp, då de nakna kröp upp på scenen och dansade en kort stund i stroboskopljuset bakom de ovetande Blomma. [101]

I och med att NMs stil gradvis ändrades beslutade de sig för ett namnbyte. Rotten Beak kom på tal någon gång sent 1993 och från och med 1994 började bandet kalla sig Rotten Beak featuring Njurmännen. Från och med 1996 släpptes namnet Njurmännen helt. Under 1994 spelades också en trespårs CD-singel in – Snö (1994), som gavs ut av Pär Hammarström på Barnsliga Skivor i Linköping.

Skivan inleds med Liumla Dublo [102] , som är ett instrumentalt stycke vilket kan sägas vara ett av de första i den tillbakalutade technostil som Rotten Beak senare kom att odla. Sedan följer titellåten, som delvis bygger på en Harmonia-sampling. Ovanpå detta spelar unisont Göransson gitarr och Axelsson synthesizer. De båda sjunger också Axelssons snöiga text, den förra genom MS-10 synthesizern som den senare samtidigt spelar på. Andersson och Göransson gjorde även en alternativ mix av titellåten som finns med på den senare kassetten Rotten Beak 1994 (1997). Sist på skivan ligger den instrumentala Dansk 40°, vilken känns lite som en utfyllnad i sammanhanget.

Wieslander började vid denna tid även mixa från scenen och blev på så sätt en tydligare del av gruppen. Rotten Beak var också med på en samlings-CD från Propaganda 1994, med låten Sinusskal, där de ansvariga betecknade bandets musik som industrial - ambient – mot gruppens uttryckliga vilja! Detta säger kanske något om vilken nivå utgåvan ligger på.