En ring för din ring

I juni spelade de på A-mässan i Sätila, utanför Göteborg. Spelningen var lyckad men Andersson gick mest för sig själv. Vid ett tillfälle stötte de andra ihop med honom på stranden av sjön Lygnern, och Wieslander passade på att ta ett foto. [103] I augusti spelade de på Nykvarnsfestivalen i Linköping – Andersson dök upp en stund efter att gruppen börjat spela. Detta var sista gången han uppträdde live med bandet, vilket han sedan lämnade på hösten efter nio och ett halvt år. Han hade då börjat ägna allt mer tid åt sitt soloprojekt, som hade bytt namn från Kropp till Deutsch Nepal – taget från en låttitel med krautbandet Amon Düül II [104] . Deutsch Nepal ligger närmre den renodlade industrigenren och har samarbetat med bland andra Jouni Havukainen (fd Lärjungar på Vandring, Johan och Jouni) och Roger Karmanik (BDN, fd Swedish Nature, Lille Roger) som också gett ut Deutsch Nepal på sitt bolag Cold Meat Industry – namnet är taget från en låt på NMs första kassett. CMI har också gett ut en CD med En 1/2-kokt i Folie [105] .

Det märktes tydligt att Rotten Beak fick en annan ljudbild då Andersson lämnat gruppen, han brukade alltid hävda att aggressiviteten var det viktigaste i musiken; Axelsson och Göransson drog åt ett annat håll. Andersson ersattes av Fredrik Good [106] som endast stannade i gruppen i ett år – från hösten 1994 till hösten 1995. Han var dock med på ett flertal spelningar och gjorde vissa sånginsatser utöver att han skötte datorn live. Good är något av en estradör och gillar att stå i centrum på scenen. Därför kändes det naturligt för honom att greppa mikrofonen och framföra en och annan låt. Bland annat gjorde denna upplaga av bandet en version av Anus Söners låt Kajen, där Good utgick från Giöbels improvisation i sin text. En annan sång som Good var högst inblandad i tillblivelsen av var Eberharthjärtat. Texten skrevs av Göransson utifrån en händelse på en klubb som Good berättade om. Good hade suttit och pratat med en yngre man och berättat att han hette Martin Jungman och hade skrivit en bok om just Eberharthjärtat. Eberharthjärtat, förklarade han, var Draupners ring, [107] varvid den unge mannen instämmande hade nickat och försäkrat att den kände han till!

Sommaren 1995 gjorde Rotten Beak flera intressanta framträdanden. Bland annat en stressad katastrofspelning på den nya Tartanfestivalen i Emmaboda, en lyckad festivalspelning i Arvika – förutom att sista låten, Kobe, aldrig fick framföras – samt en spelning på taket hos Kulturdepartementet. Goods sladdskräck gjorde det omöjligt för honom att fortsätta, och efter att han slutat bestämde Rotten Beak att de skulle fortsätta som trio och endast ta med gästartister då det behövdes. Good bildade senare Limonolia [108] tillsammans med Robert Gillholm och Måns Hagström, [109] och ersättare för honom på de två närmaste arrangemangen blev Magnus Telander [110] .

Från och med 1995 började bandet också samarbeta med DJn Hjalmar Hake, som brukade spela skivor vid Rotten Beaks spelningar – helst både före och efter att bandet spelat. Detta var en given succé, utom på Hellfire Club hos syntföreningen Evil Eyes, där Hake kördes bort av arrangörerna som tyckte att deras publik hellre ville höra Billy Idol, Madonna och annan 80-talsmusik. Under 1994 och 1995 utmärktes Rotten Beaks musik av längre låtar med svävande, monotona slingor som unisont spelades på synthesizer [111] (Axelsson) och gitarr [112] (Göransson), med mer eller mindre intrikata sångarrangemang. Våren 1995 fick gruppen problem med sitt huvudinstrument, Emax-samplern. Diskettstationen slutade fungera, och instrumentet lämnades in i flera omgångar till en klåpare vid namn Tommy Elf [113] – men inte ens den diskettstation generalagenten skickade fungerade. En spelning genomfördes utan Emax, sedan lånade de ett instrument som användes i smyg på ett par konserter. På hösten införskaffade så Axelsson en ny sampler, i form av en Esi-32 med en kraftig extern hårddisk.

I mellandagarna 1995 bokade Lars Larsson tid för ett samarbete med Rotten Beak på Elektronmusikstudion (EMS), då Axelsson och Göransson kom upp till Stockholm för att fira nyår. Flera av En Halvkokt i Folies nuvarande medlemmar arbetar, eller har arbetat, på EMS. På vägen upp drog dock Göransson på sig en kraftig influensa med hög feber, så han låg mest på en brits och sov. Dessutom visade sig Larsson ha drabbats av bältros, så inget av något större värde kom ut av sessionerna. [114]