Everything is part of it

 

Hösten 1995 började bandet leta efter en ny studio då Mina Julklappar hade visat sig ha vissa brister: lokalen låg precis under taket som läckte ibland när det regnade, på vintern blev det dessutom obehagligt kallt och bandet fick sitta med mössa och vantar på sig. Mer oroväckande var det att strömmen ofta gick i det gamla trähuset, även när det var nästan tomt där; brandfaran hägrade som ett otäckt spöke.

Det mest påfrestande var dock att det repade ett antal hårdrocksband och bluesband i det lyhörda huset, vilket gjorde det svårt att arbeta – och stå ut. Ytterligare en orsak var att Deutsch Nepal, som bandet delade lokalen med, flyttade ut. När kassetten Rotten Beak (1996) skulle spelas in i oktober 1995 flyttades utrustningen hem till Wieslander, där arbetsmiljön var mer angenäm. Denna kassett utmärks delvis av mer ambienta kompositioner; bandet tog ut en ny riktning när man kom till en mer avspänd miljö. Inför utgivningen av kassetten drogs Telander in i arbetet, som bland annat föreslog omslagsbilderna av Linköpingskonstnären Hans Björn. Han påverkade också delvis kassettens låtsammansättning.

Kassetten inleds med den avslappnade Lifvet, där gruppen samplat ett utdrag ur en novell Stig Dagerman läser. En stor del av rytmen består av klippande saxar. Därnäst följer den ödesmättade Murmansk. Den börjar försiktigt med sonarliknande ekoeffekter och byggs upp efterhand till en ganska hård, rytmisk komposition. En bärande del är en sampling av Gil Evans och senare ligger ett avsnitt med dadaistljudpoem. Låten avslutas med sångstämmor stulna från ett av banden som repade i Gröna Huset, vilka Axelsson hade hjälpt att spela in vid något tillfälle. The Song of the Blue Ball är den enda på kassetten med sång. Förvisso är den samplad och arrangerad som övriga ljud, men Göransson framför texten på ett tillbakalutat sätt. Texten kommer från en liten blå boll som Axelsson såg ett par unga flickor rulla över golvet på Hagabion då RB var där och spelade i april 94. Han plockade upp den, såg på den och skrivet i spiral runt bollen stod bland annat den text som sedan användes till låten. [115] Sist på sidan ligger den Esrange-mix av Kiruna som egentligen ratades inför utgåvan, men inledningen fick vara med här. RB experimenterade med att plocka bort trumljuden från låtarna under inspelningen och fick fram en del intressanta mixar.

Sidan två inleds med Kiruna, Inlandsbanemixen – med trumljud –, och avslutas med Kobe, som spelades in då gruppen framträdde på Kulturdepartementets tak i juli 95. Det var för övrigt sista spelningen Good var med på. Låten är lång, långsam och svävande, men ändå svängig, och byggs upp efter hand.

Vintern 1996 fick så Axelsson nog av Mina Julklappar och flyttade hem samplern. I slutet av mars flyttades den viktigaste delen av utrustningen hem till Göransson, där han och Axelsson brukade ligga på var sin soffa och levitera då de komponerade. Instrument och mixer placerades på vardagsrumsbordet och alltsammans kopplades in i stereon. På sommaren fick Hake erbjudande om att ta över en ateljé vid fiskhamnen. Lokalen var kanske något mindre än Mina Julklappar, men den var varm, tyst och ljus, hade ostört läge och hamnutsikt! Så efter en spelning på Trixter 6 juli vilken bandet arrangerade själva tillsammans med Madeleine Strandberg, Rotten Beaks sporadiska ljussättare, flyttades all utrustning till den nya studion – Det Nya Konserthuset [116] . En invigningsfest planerades i en intilliggande ödelokal, men den lokalen fick ny låst dörr innan festplanerna gick i lås.