Out there, somewhere, waiting for us

 

Från 1996 och framåt minskade det instrumentella spelandet, till förmån för mer programmerade grunder där ljud- och effektinställningar varierades. Under den här perioden blev också Hake något av en fjärde medlem i bandet. Från 1996 började bandet dessutom göra renodlade DAT-spelningar – ironiskt nog något som Andersson länge hade förespråkat – där redan inspelat material framfördes; detta till skillnad från tidigare då varje liveframträdande var som en slutmix av låtarna. Bland de projekt som kan nämnas 1996 är ett vernissagemusikframförande i fyra kanaler på Valands konsthögskola i april, där Kajsa Ericson stod för utställningen. Vid två tillfällen medverkade också Rotten Beak vid redovisningar på den helt nya utbildningen i nya media och fri konst på Valand. Första gången var det Ingmar Magnusson, Birgitta Nord och Tomas Colbengtson [117] som hade multimediaföreställning på Unga Atalante, där Rotten Beak gjorde musiken till ett par av filmerna. Andra gången var det Per-Edvin Backman som hade etervernissage via Öppna Kanalen [118] – då Rotten Beak stod för dansvräket i slutet. [119] I december var Göransson och Wieslander i Linköping och representerade Rotten Beak på en premiärfest för Forslunds nya inspelningsstudio [120] i Norrköping. De kände sig tämligen aparta i den gamla hemstaden och fick inget större gensvar på framträdandet.

Från och med 1996 samarbetade Rotten Beak ett antal gånger med videofotografen Anders Wedin, som utmärkte sig för sitt annorlunda sätt att filma. Oftast jobbade han med en balanserad handkamera där han fäste sökaren på ett pannband och tilläts på så sätt göra mycket avancerade kamerarörelser. [121] Vid flera tillfällen har konserter direktsänts i lokal-TV på Öppna Kanalen, där Rotten Beak har spelat och Wedin skött kameran. Bland annat en studiokonsert i november 1996 och två konserter på filmfestivalens Kinski Bar, i februari 1997 samt 1998.

1997 skaffade även Hake en DAT-spelare, vilket gjorde bandet än mer oberoende. De mastrade till exempel en del gamla inspelningar – bland annat satte Göransson ihop kassetten Rotten Beak 1994.

Denna demokassett inleds med RBs version av den gamla Träd, Gräs och Stenar-låten Sanningens Silverflod, med en knappt hörbar Ringo på trummor. Desto mer hörbart är Göranssons arrangemang av sången; det faktum att gruppen hade tillgång till en rullbandare skulle utnyttjas! Först sjöng Andersson, Axelsson och Göransson unisont på ett spår, därefter lade den sistnämnde på visksång på ett annat spår, för att sedan toppa det hela med att vända på bandet och lägga på efterklang baklänges på viskningarna. Då låten mixades hölls dessa tre spår på ungefär samma nivå, med mycket rymdklang och eko. Efter detta följer en ganska avskalad reggae, med en kvinnlig röst Axelsson hittat i någon låt på radio. Axelsson och Göransson var själva i Mina Julklappar då de spelade in denna sak. Till inspelningen hängde de ut en mikrofon genom varje fönster, för att ta upp trafiken på Södra Vägen, vilket fick inleda och avsluta låten. Sedan följer ett – möjligen något långt [122] – utdrag ur en första provversion av TGBB, innan den riktiga versionen kommer. Denna har en ganska lång inledning innan det brakar loss med en Brigitte Bardot-sampling [123] följt av rytmsamplingen av Throbbing Gristle. Sist på sidan ligger Magic City, en rytmisk och vacker låt som Axelsson gjort själv vid något tillfälle.

Andra sidan börjar med GSM, som innehåller samplade penaner, eller liknande, som spelar flöjt. Detta fick illustrera telefonsignalen. Den är ursprungligen en Anus Söner-låt och varför den heter GSM vet nog bara Giöbel. Clear Your Minds är en seg och studsig komposition som ursprungligen var betydligt längre, där RB samplat the Brain. Denna andra halva beslutade dock gruppen var överflödig då de mastrade bandet och tonar därför låten där. EP är en samproduktion mellan Rotten Beak och Pascal, där den senares bidrag mest består av att han var där, och hade sin synthesizer med sig. Bland annat kan man höra samplade afrikaner som sjunger och en långsam jazzgroove. [124] Sist på kassetten ligger en version av Snö som Andersson och Göransson mixade vid ett tillfälle. Denna mix är något råare än mixen på skivan – som Wieslander och Axelsson främst står bakom. Bland annat brer man på mer med effekterna och även gitarren är högre.

Göransson pressade även på för att mastra fler inspelningar på DAT, för eventuellt bruk vid tillfälle, men det blev inte mer gjort innan han lämnade gruppen våren 1998. Gruppens arbetssätt är ofta extremt utdraget och långsamt, där det vid enstaka tillfällen kan gå månader utan att gruppen gör något. Trots det framför de oftast till stor del nytt material vid varje liveframträdande. Förnyelsen är vanligen viktigare än slutförandet. Gruppen kan börja göra om en i stort sett färdig komposition, varefter den blir helt annorlunda, eller rinner ut i sanden.

 

I februari 1998 tvingades Göransson av personliga orsaker att sluta spela live med bandet, vilket snart utvecklades till att han lämnade gruppen helt efter cirka 17 år. Axelsson och Wieslander fortsatte tills vidare själva, och Good ersatte i princip Göransson på de följande spelningarna, bland annat på den senares förslag. Han medverkade under våren på klubbspelningar på Star Club på Järntorget samt på Nefertiti. Efter dessa upphörde dock verksamheten helt, då det inte blev någon förändring beträffande Göransson. I samma veva blev gruppen också uppsagd från det Nya Konserthuset, då fryshuset skulle renoveras till nya lyxiga kontor; medlemmar och prylar skingrades.

I sommarhettan 1999 hittades Wedin död, förmodligen efter ett svårt epilepsianfall. Under 2000 flyttade Hake dessutom till Kalifornien för att gifta sig. Axelsson och Wieslander bor dock i Göteborg, detsamma gör Andersson och Good. Av de tidiga medlemmarna bor Lindén i Stockholm och Karlsson i Göteborg. Skoglund och Altsjö bor i Linköping, Telander i Göteborg.

Hösten 2000 flyttade Göransson tillbaka till Göteborg, efter att ha farit runt i landet och världen ett par år. Detta ledde till att gamla kontakter återupptogs efter hand. Men det är en annan historia som kommer att berättas i en inte allt för avlägsen framtid.